Efter att Donald Trump valdes till USA:s nästa president har många undrat – inte minst investerare som satsar på tillväxtmarknader. Flera överväger nu risk och avkastning på nytt. Skeptiker hävdar att Trumps "America First"-politik antingen kommer att slå direkt ut i form av tullmurar mot utländska varor (de tre största exportörerna till USA är alla framväxande ekonomier, med Kina som den största), eller leda till en starkare dollar. Båda dessa faktorer kan påverka valutorna i dessa marknader, höja räntenivåerna och försvaga tillväxtutsikterna.
Dessutom finns det landsspecifika utmaningar för några av de viktigaste framväxande ekonomierna: Kina kan möta extra tullbarriärer, Brasilien står inför risk för politiska friktioner mellan Trump och president Lula, och Indien kan uppleva spänningar relaterade till handel och immigration. Dessa tre länder, som alla ingick i den ursprungliga BRIC-gruppen, utgör mer än hälften av MSCI Emerging Markets-indexet.
Ökande tvivel
Den försiktiga reaktionen på Trumps valseger har lett till att tillväxtmarknadsindexet (EM-indexet) har fallit med 2 procent sedan valdagen, medan den amerikanska aktiemarknaden under samma period har stigit med 4 procent och satt nytt rekord. Ser man dock närmare på utvecklingen, hittar man länder, sektorer och företag som kan blomstra under det nya politiska landskapet. Till exempel har Turkiets aktiemarknad stigit med 9 procent, i tron om att landet kommer att bli en relativ vinnare i Trumps nya handelspolitiska landskap.
Detta illustrerar utmaningen med att investera passivt i en mycket sammansatt grupp av 24 länder, som i allt större utsträckning har mer som skiljer dem än som förenar dem. Begreppet "tillväxtmarknader" dök först upp 1981 för att locka investeringar till det man då kallade "tredje världens"-ekonomier. När MSCI lanserade sitt första EM-index sju år senare för att möta efterfrågan på snabbt växande ekonomier med ökande levnadsstandard och globaliserad handel, var situationen helt annorlunda. Sedan dess har antalet länder i indexet mer än fördubblats, med frekventa in- och utträden (Argentina har till exempel pendlat ut och in flera gånger).
Idag är det allt mindre meningsfullt att samla länder med helt olika ekonomiska förutsättningar under en gemensam "tillväxt"-paraply. Sydkorea och Taiwan, som står för cirka 30 procent av EM-indexet, är teknologiledare och "färdigt utvecklade" på många områden. Qatar, med sin bruttonationalprodukt per invånare högre än genomsnittet i G7-länderna, passar inte heller naturligt in i samma kategori som mycket fattigare länder i Afrika eller Sydamerika.
Samtidigt har indexets sammansättning blivit alltmer snedvriden. Kina, Taiwan och Indien utgör nu nästan två tredjedelar (66 procent) av indexet. Det är dessutom tungt viktat mot IT- och finanssektorn, som tillsammans utgör nästan hälften av vikten i indexet.
Kina – en nöt att knäcka
Kina, som först kom med i indexet 1996, har i över 15 år varit det största enskilda landet i EM-indexet. Landet står nu för 27 procent av investeringsuniversumet, ner från cirka 40 procent under pandemin, men fortfarande tillräckligt stort för att ha betydande inflytande.
Sedan toppen i februari 2021 har den kinesiska aktiemarknaden fallit med mer än hälften, vilket har dämpat indexet som helhet kraftigt (cirka 25 procent ner under samma period). Denna utveckling har fått allt fler investerare att utesluta Kina från sina portföljer för framväxande marknader. Enligt JP Morgan har sådana fonder dragit till sig cirka 10 miljarder dollar i nettotillgångar hittills i år, mer än fonder riktade mot bredare framväxande marknader.
Kina-exemplet visar också fördelen med aktiv förvaltning på tillväxtmarknader. Medvetet aktieurval och att styra undan problem kan ge betydande meravkastning. Till exempel stod värdet på SKAGEN Kon-Tikis kinesiska aktier stilla under perioden 2021–2023, trots att den kinesiska marknaden föll med 50 procent under samma tidsperiod.
Meravkastning genom aktiv förvaltning
Tillväxtmarknader är generellt sett mindre effektiva och har lägre likviditet än utvecklade marknader. Detta öppnar för att skickliga aktieurval kan utnyttja felprissättning och obalanser i risk och avkastning. Data från MSCI visar att den genomsnittliga riskpremien på tillväxtmarknader – definierad som aktiemarknadens meravkastning över den riskfria räntan – varierade från 31 procent (Ryssland) till 8 procent (Polen) mellan 1998 och 2020. Detta är ett spann dubbelt så stort som på utvecklade marknader, vilket ger goda möjligheter för aktiva förvaltare.
Uppgifter från Copley Fund Research, som har undersökt 365 aktiva EM-fonder, visar att dessa i genomsnitt har slagit MSCI EM-indexet i fyra av de fem senaste kalenderåren. Sammanlagt har de levererat en meravkastning på över 10 procent under det senaste decenniet.
Sammanfattningsvis är det allt mindre meningsfullt att samla länder från Europa, Asien, Sydamerika och Mellanöstern under beteckningen "tillväxtmarknader". Dessa länder är mycket olika både ekonomiskt och när det gäller avkastningsmöjligheter. Dessutom underskattas deras allt viktigare roll i världsekonomin. Det betyder att många investerare hamnar i en situation där de är underexponerade mot centrala marknader och bolag som kommer att bidra till framtida tillväxt.
Den stora mångfalden på tillväxtmarknader är också orsaken till att aktiva förvaltare kan skapa bättre resultat. När den nya ledaren för den fria världen tillträder sitt ämbete, blir en selektiv och nyanserad investeringsstrategi viktigare än någonsin för att säkerställa god finansiell avkastning.