COP26 kommer med all rätta att innebära ännu mer detaljgranskning av hur fondförvaltare integrerar hållbarhetsfrågor i sina investeringsprocesser. Redan nu granskar lagstiftarna noga dem som övervärderar hållbarhetsegenskaperna hos sina företag eller produkter, men de största kraven kommer kapitalets ägare att stå för. Från småspararna till de största pensionsfonderna – kunderna vill veta hur deras kapital investeras och om detta överensstämmer med deras egna övertygelser.
Den goda nyheten för aktiva förvaltare som SKAGEN är att företagen också ställs inför ett ökat tryck från sina egna kunder att sätta upp miljömål och följa upp hur, när och om de uppnås. Även tillsynsmyndigheter och branschorgan spelar en viktig roll här, särskilt i fråga om att standardisera upplysningar; några initiativ som kan nämnas är Task Force on Climate-Related Financial Disclosures (TCFD) och det nyligen lanserade International Sustainability Standards Board (ISSB).
Multinationella ramverk för att förbättra konsekvensen och i slutänden beteenden är välkomna – i synnerhet för investerare som SKAGEN som investerar med hjälp av obundna globala mandat – men bredden kan också minska effektiviteten när det gäller att sätta press på företagen. Förhoppningsvis kan COP26 bidra till att påskynda och stärka många av dessa globala initiativ som håller på att växa fram genom att ge dem en förnyad mening.
Ansvar till kunderna
Vårt ansvar som följer med uppdraget som aktiva investerare är att hitta de företag som ger bästa möjliga riskjusterade avkastning till våra andelsägare. Klimatrisken är den största, livshotande förändringen som vi står inför – att ignorera detta skulle vara ett oerhört brott mot vår plikt mot kunderna.
Den utgör i stället en viktig del av vår analys för att fatta investeringsbeslut, och enbart företag som vi tror kommer att ta sitt ansvar för att åtgärda klimatförändringarna väljs till våra portföljer. De som utgör en del av problemet fastnar i lagstiftningens nät och sackar efter. Riskerna för eftersläntrarna – och deras ägare – har bara ökat efter COP26. Omvänt har de potentiella framgångarna aldrig varit större för företag som har ingenjörer, innovationskapacitet och investeringar på plats för att säkra sin konkurrenskraft.
Detta ger aktiva förvaltare en tydlig fördel. Vi kan besluta vilka företag vi ska ha kvar, hur mycket exponering vi vill ha och när vi ska sälja. Ställ det mot passiva förvaltare vilkas investeringsbeslut enbart bygger på företagsstorlek för att återspegla ett index. Vissa utesluter eftersläntrarna inom hållbarhet från sin investeringsmiljö medan andra inte gör det, något som illustreras av en färsk studie från Reclaim Finance[1] som konstaterar av endast 2,5 procent av de 13 biljoner i tillgångar som förvaltas av världens största passiva förvaltare utesluter kolinvesteringar.
Aktiva ägare, särskilt sådana med koncentrerade portföljer som SKAGEN, har också en fördel när det gäller att följa upp och diskutera hållbarhetsfrågor med de företagsledningar som de regelbundet träffar, desto mer om relationen har byggts upp under en lång innehavstid. Aktiva förvaltare har en bättre förståelse för hur hållbarhetsfrågor påverkar värderingen, både negativt i jämförelse med andra investeringsrelaterade riskfaktorer och positivt som en katalysator för omvärdering.
Vem vinner loppet?
I takt med att hållbarheten blir en allt viktigare drivkraft bakom framtidstro och värderingar tillför den en extra dimension till de utmaningar som aktiva förvaltare ställs inför, särskilt sådana som SKAGEN som fokuserar på värde. Generellt ser vi företag som antingen sköldpaddor eller harar. Tesla är en typisk hare. Trots ett årtionde av förluster har företaget ett enormt stöd från investerarna som har köpt in sig i dess framgångsrika vision om att skapa den första massproducerade elbilen.
Samtidigt håller sköldpaddor som VW, som ska investera 19 miljarder euro i elbilstillverkning de närmaste fyra åren och förutspår att elbilar kommer att svara för merparten av dess totala försäljning 2030, på att i tysthet omvandla elbilsmarknaden. Ett annat exempel är Toyota som förväntar sig att 70 procent av dess internationella försäljning kommer att utgöras av elfordon, medan Volvo ännu mer ambitiöst siktar på att enbart sälja elbilar till 2030.
Det slutgiltiga målet för samhället är att göra bilbranschen fossilfri. Den svarar nu för 27 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser, medan tillverkarnas mål är att vinna loppet och ge aktieägarna bästa möjliga riskjusterade avkastning. Sköldpaddorna värderas till mellan 8 och 12 gånger vinsten, medan harens P/E-tal (pris/vinst) är 377 gånger, så bara de mest äventyrliga investerarna väljer bort dem.
COP 26 underströk också de politiska utmaningar vi står inför när det gäller att hantera klimatförändringarna. Flera av världens ledare uteblev och de som deltog gjorde tveksamma framsteg för att ta fram de handfasta planer som krävs för att stoppa den globala uppvärmningen.
Detta fungerar också som en påminnelse för oss om det privata näringslivets skönhet och att en hård, fri marknadskonkurrens sannolikt är vårt största hopp inför framtiden. I stället för att sitta på händerna och vänta på att lagstiftningen ska drabba dem anpassar sig många företag proaktivt och bidrar till den gigantiska omvandling som vi nu upplever. Se nedan för tre portföljexempel på sköldpaddor som lätt hade kunnat stanna kvar inne i sina skal, men som i stället har valt att investera, förnya sig och gå om konkurrenterna.
Vårt jobb som investerare är att ta beräknade risker. Inga bolag är utan utmaningar och det är hur dessa hanteras som ger oss värdefulla insikter om potentialen till framtida värdeskapande. För trots att riskerna för bolag som inte klarar dem är större än någonsin, så är också vinsten för dem som lyckas högre än någonsin.
Alla siffror per den 30/09/2021 om inget annat anges.
[1] Slow Burn: The asset managers betting against the planet. The Inaugural 2021 Asset Managers' Coal Scorecard. April 2021